Pridesommaren 2017 skiljer sig på en väsentlig punkt från 2016, 2015 eller tidigare. För första gången kan regnbågsfolket nu samlas – medvetet om att den efterlängtade jämställda äktenskapslagen är i kraft.

Trots att man redan hunnit vänja sig vid detta faktum bör det ändå upprepas: en central milstolpe i den finländska jämlikhetens historieskrivning är därmed avklarad. Finland har äntligen också till denna del  sällat sig till den övriga nordiska familjen, där äktenskapet redan länge varit öppet för all kärlek.  Denna skara av länder växer hela tiden. Det blir allt svårare för regeringar, partier och politiker att motivera varför man i lagstiftningen kan gradera, ja, uppdela fullvuxna människors hängivna kärlek i en mera och i en mindre acceptabel sort.

För mig som lagstiftare var det en självklarhet att äktenskapet med dess rättigheter och skyldigheter tillhör alla, oavsett makarnas kön. Samtidigt respekterar jag ockdå dem, som på grund av personlig övertygelse tycker annorlunda. De har rätt att tycka så – på samma sätt som jag själv kräver respekt för min övertygelse och min rätt att arbeta för den.

I samband med riksdagsdebatterna om  medborgarinitiativet Tahdon 2014 liksom om Aito Avioliitto tvingades jag ändå säga ifrån då motståndarna av jämställd äktenskapslag hävdade att lagändringen skulle försvaga äktenskapet som institution. I mina ögon är det nämligen rakt tvärtom: om kärlekspar, som hittills inte kunnat gifta sig vill och även får göra det, så förstärker ju detta – ingalunda försvagar – äktenskapet som institution.

Nå, nu är dessa debatter redan politisk historia. Sedan första mars i år är lagen i kraft, i hela sin prakt. Kan vi då vila på lagrarna nu? Nej, det kan vi inte. Det finns fortfarande betydande solfläckar på regnbågshimlen som måste tvättas bort. En är den obegripliga translagen med sina krav på tvångsterilisering. Ett annat exempel är avsaknaden av en moderskapslag, som bejakar verkligheten.

Så då regnbågsfolket i Hangö år 2017 firar och marscherar skall man vara glad och stolt över allt som uppnåtts på relativt kort tid. Mycket, både i lagstiftningen och det allmänna attitydklimatet i samhället, har förändrats på bara 10-15 år.  Samhällets civilisationsgrad mäts långt i dess sätt att behandla sina minoriteter.

Med andra ord: arbetet för kärlek, respekt och frihet för alla fortsätter!

Stefan Wallin
Svenska riksdagsgruppens ordförande
Medlem i riksdagens hbltiq-nätverk

Subscribe To Our Newsletter

Join our mailing list to receive the latest news and updates from our team.

Awesome! You have successfully subscribed to our newsletter!

Pin It on Pinterest